Sakkunskap i vardagen

Jag känner att hanteringen av det egna arbetet, att anpassa sig till ständiga förändringar i verksamhetsmiljön och mod att fatta självständiga beslut anses vara egenvärden i dagens värld, som man förväntar sig på nästan vilken arbetsplats som helst. Även hos oss i Palkeet pratar man mycket om sakkunskap, men vad innebär det och hur kan man utveckla den? Att utveckla personalens sakkunskap 2020 kändes stort, hur kan man utveckla sakkunskapen med kontinuerligt lärande? Vi beslöt att modigt testa och vi genomförde en utbildning som varade i nästan ett år för en del av personalen.

I utbildningsprogrammet deltog 40 experter som arbetar i olika roller. Den egentliga utbildningen bestod av flera olika metoder. Var det någon nytta med dessa åtgärder? På basis av enkätsvaren och diskussionerna vid avslutningstillställningen utvecklade utbildningsprogrammet bland annat samarbetet, logiska tänkandet, argumenteringsfärdigheter och kritisk bedömning av information. Däremot hade känslan av att hantera arbetet, pausande och smidighet försämrats. Vad beror det på? Det rådande coronaläget torde ha sin inverkan.

Som ansvarig part för utbildningsprogrammet funderade jag på vad vi lärde oss i denna utbildning. Skulle det ha varit möjligt att producera goda resultat utan utbildningsprogrammet och ”lov” att satsa på egen utveckling? Mitt svar är nej. I denna hektiska verksamhetsmiljö finns det knappt tid för att stanna upp och tänka på hur jag och mina samarbetssektorer har det, vad jag har lärt mig och vad jag vill utvecklas i till följande. På grund av coronaläget genomfördes utbildningen huvudsakligen på distans, det var endast utbildningen i smågrupper som var närvarosammankomster. Och har man sett på maken, det var just de som upplevdes viktiga för att upprätthålla och utveckla samarbetetet, växelverkan och en förtroendefull atmosfär. Givetvis hade utbildningens övriga teman en inverkan på hur var och en utvecklades, vissa mer än andra.

Vad lärde jag mig själv under denna parallella resa? Åtminstone att man emellanåt måste stanna upp, se människorna omkring en, diskutera och reflektera. Sakkunskap handlar inte enbart om att rusa från ett möte till ett annat och göra saker ensam. Sakkunskap är att modigt se på framtiden, utnyttja egna och andras styrkor genom att arbeta lösningscentrerat i samarbete i olika nätverk. Det är även viktigt att känna igen egna utvecklingsobjekt, arbeta för att utveckla dem med små steg i taget, fråga nyfiket och lära sig av andra. Att utvecklas som expert betyder alltså inte omfattande utbildningsprogram, utan det är små gärningar i vardagen där det är viktigt att också komma ihåg sig själv och vara stolt över sin sakkunskap. Det är tillåtet att stanna upp emellanåt för att vi ska kunna utvecklas.

Piia Jaakkola som har skrivit bloggen arbetar som arbetar som utvecklingschef för personalärenden inom Palkeet.

Läs även nyheten: Utbildningsprogrammet prestige i samarbetet genom sakkunskap ökade förtroendet för den egna sakkunskapen